IM-Gruppen är inte ett företag

ur Dagens Industri Onsdag 19 mars 1997

Att dela upp IM-Gruppen i ett riskkapital-bolag och en “börs” som Aapo Sääsk förespråkar, behövs inte. Rollfördelningen har ända sedan starten 1994 varit klar.

Svenska innovationsföretag behöver en väl fungerande och genomlyst börs – så sammanfattar Aapo Sääsk sin kritik av IM-Gruppens verksamhet och föreslår att IM-Gruppen delas upp i en börs och ett riskkapitalbolag.

Sääsk slår in vidöppna dörrar. Han resonerar som om IM-Gruppen vore ett företag och inte endast en benämning på IM InnovationsMarknaden AB och IM InnovationsMäklarna AB (och sedan i januari också på IM FöretagsUtvecklarna AB).

Dessa företag har helt olika funktioner, som sköts separat vart och ett med sin ledning och styrelse som inte har någon person gemensam. Mellan dem råder en klar och tydlig informationsbarriär enligt de krav som finansinspektionen, helt naturligt, ställer.

Sääsks resonemang blir dessvärre oklara och, än värre, felaktiga, så länge han talar om “IM” och “IM-Gruppen” som ett företag. Och om diffusa begrepp som “den inre kretsen” i stället för att vara tydlig genom att tala om vilka styrelser som fattar vilket beslut.

Det synes också som om Sääsk förbiser att det är det blivande IM-noterade företaget som gör nyemissionen av de aktier som senare ska noteras – och att det sker med ett offentligt och utförligt emissionsprospekt, som utarbetats i samråd mellan företaget och IM-Mäklarna.

Och Sääsk förbiser att det alltid och endast är företaget som bestämmer om det vill samarbeta med oss.

Det är alltid tre parter, vilka var och en har sina klart redovisade roller och ansvar:

  1. Innovationsföretaget, som vi alltså kallar tillväxtföretaget,
  2. InnovationsMäklarna (eller sedan i början av året alternativt FöretagsUtvecklarna) som efter ingående analys föreslår tillväxtföretaget till emission och notering på IM-Marknaden och, om det antas, avtalar om ett nära och långsiktigt samarbete med detta,
  3. InnovationsMarknaden som administrerar emissionen, erbjuder sina ca 10 000 aktieägare att teckna aktier i det nya företaget och svarar för att den sekundära handeln med aktierna på IM-listan sker på ett korrekt och rationellt sätt.

IM-aktieägarna gör i dag gemensamt vad gångna tiders mecenater och miljonärer kunde göra enskilt.

Den grundläggande och nya idén 1994 var att skapa en mötesplats för unga, innovativa företag med tillväxtpotential och enskilda människor intresserade av att satsa en sparslant i sådana företag. Vi hade sett hur utvecklingen av svenska innovationer i växande grad på grund av kapitalbrist här förlades utomlands. Nu har vi skapat den mötesplatsen.

Finansinspektionen begärde i samband med bildandet av InnovationsMarknaden att analysen och den långsiktiga kontakten med innovationsföretagen skulle hållas isär från kontakten med de enskilda spararna/investerarna och deras handel med aktierna i innovationsföretagen. Så kom den nya idén att förverkligas, inte genom ett utan två helt olika typer av företag.

Vi har under våra första år haft goda relationer med finansinspektionen. Och har det i dag.

Det är IM-Marknadens ansvar att kursbildningen på dessa aktier fungerar på ett korrekt sätt, baserad på den information om tillväxtföretagets utveckling som detta tillställer IM-Marknaden för lika och rättidig förmedling till aktieägarna. IM-Marknaden får inte tillgång till annan information än sådan som ska vara tillgänglig för alla aktieägare i tillväxtföretaget.

Utan IM-Mäklarnas långsiktiga roll som aktiv sparringpartner till de noterade bolagens ledningar skulle inte IM-Marknaden ta ansvar för handeln med deras aktier och inte heller skulle deras aktieägare känna en rimlig trygghet i sin investering.

Den uppdelning i en “börs” och ett “riskkapitalbolag” som Sääsk förespråkar behöver inte ske. Den har gällt från begynnelsen 1994, även om IM-Marknaden inte får kalla sig börs och även om IM-Mäklarna har mer omfattande funktioner än ett riskkapitalbolag i allmänhet, bl a rekonstruktioner och/eller nytillskott av kapital.

Sääsk bekymrar sig över att vår etik och moral ställs inför “orimliga krav”. Inom

IM-Gruppen och de noterade tillväxtföretagen tillämpas regler som går utöver lag och praxis. För att övervaka deras tillämpning har vi ett etiskt råd med tillgång till gedigen börsexpertis.

Det viktiga är att innovativa framtidsföretag stimuleras att växa och att många vanliga svenskar kan vara med i den processen genom att få tillgång till placeringsalternativ och exitmöjligheter. Vi har bidragit på vårt sätt, som vi tycker inte utan framgång. Vi växer mycket snabbt och möter ett förtroende som ger möjlighet till ett alltmer sparsmakat urval av projekt och företag. Detta visar sig också däri, att företag i flera länder vill samarbeta med oss, baserat på våra principer och erfarenheter.

I IM-Gruppen har vi inte bett om eller erbjudits en enda krona av offentliga medel. Nu börjar staten att undersöka vägar att med offentliga medel skapa konkurrens till IM-Gruppens företag. Jag tycker det är galet. Vi har inget emot konkurrens, men den ska inte ske med subventioner.

Annorlunda vore det om staten, om den nu har några pengar, använde dem till att minska några av de skatter som läggs på företagandet, och särskilt dem på nyföretagandet. Det är bara väl lönsamma företag som i längden behöver fler medarbetare.

CURT NICOLIN