ur Dagens Industri, 91-04-09
Största delen av den tekniska utvecklingen sköts idag – framgångsrikt – av etablerade storföretag. Men det behövs också några droppar nytt blod då och då – särskilt inom nya teknikområden.
I Rakt på sak den 27 mars konstaterar DI att det är svårt att finna finansiärer för tekniska utvecklingsprojekt i Sverige. Detta är välkänt och väldokumenterat av flera forskningsprojekt och utredningar.
DIs förslag till lösning på problemet är emellertid ganska överraskande. Man tycker att det borde vara en hjärtesak för Rune Molin att driva fram finansieringsmöjligheter till utveckling av vår tids tekniska snilleprodukter. Är det AP-fonderna eller höjda skatter som DI hoppas på?
Sanningen är väl att staten genom STU, SIND, de regionala utvecklingsfonderna, Industrifonden och på andra sätt redan har tagit sitt ansvar. Men alla statliga insatser förutsätter också risktagande från privat håll – om inte annat så för att få kvitto på insatsernas affärsmässiga kvaliteter. Men det privata kapitalet sviker.
Här har DI och andra som informerar om ekonomi och affärer ett stort ansvar. De tidiga svenska teknikföretagen byggdes upp genom personliga kontakter mellan entreprenörer och finansiärer. Sådana direktkontakter har i stor utsträckning spelat ut sin roll i vårt massmediala samhälle. Kontakterna måste idag ske via massmedia.
Medan DI ägnar dussinet sidor i varje nummer åt börsaktier, optioner, räntor m m och ibland skriver initierat om konst, samlarbilar, pensionsförsäkringar och viner, ägnas tillväxtföretag mycket lite utrymme. Åttiotalet har visat att det inte finns någon brist på lättrörligt kapital i Sverige. Tänk om tillväxtföretagen bara haft en bråkdel av det intresse som svenska privata investerare har haft för konst – fastigheter och spekulativa placeringar på börsen!
Att investera i tillväxtföretag är emellertid svårare än i annan typ av investeringsverksamhet.
Visst kan man få jackpot, men man kan också förlora hela insatsen. Här finns en uppgift för DI och andra tidningar. Förutom att informera om att det faktiskt finns en riskkapitalmarknad, måste man ägna tid och möda åt bedömning och analys. Entreprenörens arbete karaktäriseras ofta som 10 procent intuition och 90 procent hårt arbete. Samma gäller den sorn ska investera i tillväxtbolag. Man måste välja företag som man intuitivt “tror” på, men tron får inte bli en ursäkt för bristande analys.
Aapo Sääsk, SCARAB, Stockholm