Vem lurar vem?
- ur Veckans Affärer, 1999-12-13

Det finns en märklig symbolik i svenska företagsnamn. Du minns väl Con Safe. Con betyder ju bedrägeri eller att bedraga på världsspråket och safe con borde ungefär översättas som bombsäkert bedrägeri. Som substantiv betyder dessutom con: straffånge, förbrytare, brottsling.

Vad säger oss då dessa namn: ConNova (den nya bluffen?), Concordia (bedrägeri från hjärtat?), Connecta (ljuvligt bedrägeri?), Consilium (religiöst bedrägeri?) och Confidence (bondfångeri?). Pricken över i är naturligtvis Megacon (bedrägeri i megatonklassen) och det synnerligen vågade namnet ICON (Jag luras).

Märkliga namnval är det, men man behöver ju inte vara dålig företagare för att man inte har språkkänsla. Men skämt åsido! Det är verkligen tråkigt att se hur pressen nu börjar racka ner på de unga entusiasterna som står bakom Icon, Framstegsfabriken och Spray. Dessa killar har ju sina fel och brister som alla andra människor och bristerna är inte svåra att hitta om man bestämmer sig för det. Och jag känner på mig att många har bestämt sig. Om någon kommer och öser pengar och smicker över en så är det väl inte mer än rimligt att man tar emot.

Investeringarna i dessa bolag har varit sanslösa. Men det är ju inte grundarna som har investerat. Värderingarna har varit helt befängda. Men det är inte heller entreprenörerna som har gjort dem. För inte länge sedan har vi sett bolag som Prosolvia, Pricer och andra gå upp som en sol och ner som en pannkaka.

Varför inte undersöka mekanismerna bakom dessa berg och dalbanor i stället för att racka ner på entreprenörerna som kämpar dag och natt med sina företag. Ett tips till den som vill undersöka: Jag tror att det finns några som har för mycket pengar. Och jag tror att det finns några som påstår sig veta något om företagsvärdering utan att ha den blekaste aning. Och man ska nog också kunna hitta en och annan inblandad som gör sig stora pengar på att öka farten i berg och dalbanan.

Aapo Sääsk