Innovationsmarknaden kväver entreprenörerna
ur Dagens Industri Torsdag 6 februari 1997


Innovationsmarknaden låtsas vara en börs men har egentligen blivit en sorts riskkapitalbolag. Idén om en fri marknadsplats för innovationsbolag har förfuskats. IMs centralistiska allmakt kväver de goda affärsidéer som har vaskats fram.
Innovationsmarknaden (IM) som kom häromåret var ett fantastiskt initiativ. Många har väl i dagens finansiella vilda västern glömt hur svårt det var för entreprenörer att finna finansiering för bara ett år sedan.

Men samtidigt som kapitalet flödar till obetydligare projekt går nu Cyvac, det första av IMs företag, i konkurs. Konkursen verkar framför allt vara ett resultat av meningsskiljaktigheter mellan entreprenörerna och IM.

Det är naturligtvis inte allvarligt i sig att misslyckas en gång. Det allvarliga är att schismen mellan Cyvacs entreprenörer och IM förmodligen bara är den första i en lång rad.

Det finns många exempel på företag som har gått under efter att ha kommit på kollisionskurs med banker eller andra större finansiärer. Till och med en enstaka finansanalytiker kan skaka ett företag i sina grundvalar.

För att få tillskott av kapital får företagen ibland jämka sina egna långsiktiga planer för att anpassa sig till finansmarknadernas mera kortsiktiga krav. På en vanlig börs finns det emellertid många aktörer. Företagen kan därför kryssa mellan olika uppfattningar och på så sätt upprätthålla en självständighet i tillämpningen av sin affärsidé.

På IM-börsen är det en aktör (InnovationsMäklarna) som väljer ut bolagen. Samma aktör städar och stramar upp bolaget inför introduktionen. Samma aktör skriver prospektet. Samma aktör beslutar om huruvida företaget ska få ytterligare kapital vid nyemissioner framöver. Samma aktör skriver emissionsprospektet.

Jag tror att till och med informationsgivningen är styrd på detta centralistiska sätt.

Såväl IM som entreprenören har naturligtvis företagets framgång som riktmärke, men det är inte alltid företagaren och finansiärerna är överens om vilket som är bästa vägen.

På andra börser kan man byta finansiärer eller ställa olika finansiärer mot varandra. På IM har företagen ingen sådan möjlighet. De är helt beroende av beslut från IM.

Eftersom IMs allmakt skapar ett ansvar mot externa aktieägare är man också tvungen att ta ansvar för företagen. Man omyndigförklarar därvid såväl entreprenörerna som de externa aktieägarna.

De onekligen goda affärsidéerna som IM har vaskat fram kvävs så sakteliga av byråkratiska beslut. Det finns ingen balans mellan entreprenören och finansiären, utan finansiären har alla kort på hand och håller entreprenören i ett ekonomiskt stryptag.

När detta systemfel blir uppenbart för de externa aktieägarna kommer de att lämna IM-börsen. Pressen på handläggarna, och därmed konflikterna, kommer att öka ytterligare .

Dödsdansen mellan handläggarna och kvarvarande entreprenörer kan komma att leda till undergång för hela IM.

För att överleva måste IM återupprätta entreprenörernas och de externa aktieägarnas fria val genom att ge de listade företagen samma frihet som företag har på andra börser.

Detta är inte svårt att genomföra. Det räcker förmodligen med följande åtgärder:

  • I stället för att välja företag i enlighet med en subjektiv analys: ställ klart specificerade objektiva krav på de företag som ska listas och släpp in samtliga företag som motsvarar kraven
  • Låt företagen själva stå för sina affärsidéer gentemot de externa aktieägarna genom att skriva introduktionsprospekten själva med den externa professionella hjälp som företagen väljer att använda.
  • Låt nyemissioner beslutas och administreras av företagen själva och låt företagen själva sköta sin informationsgivning.

Kort sagt, IM måste omarbeta sina rutiner så att man kan skapa ordnade former för de externa investerarna utan att ta över styrningen av företagen.

På detta sätt blir det aktieägarna i vart och ett av företagen som i interaktion med företagsledning och styrelse beslutar om sitt företags väl och ve, och inte handläggarna på IM.

Det är bättre för företagen. Det är bättre för de externa aktieägarna. Och det är naturligtvis också bättre för IM. Aapo Sääsk


Copyright, 1997, Aapo Sääsk, Scarab