Framtidsjobben finns inom personlig service!
ur Beslutskraft! GODA NYHETER FÖR BESLUTSFATTARE Dec 93


Kan vi lösa den nuvarande krisen genom att skapa fler industrijobb? Eller är det som att försöka lösa trettiotalsdepressionen genom att skapa nya jobb inom ett allt mer kapitalintensivt jordbruk?
I flera decennier har det publicerats framtidsstudier som handlar om att vi i väst håller på att lämna industrisamhället och kommer in i ett informationssamhälle eller servicesamhälle. Har dessa rapporter haft fel? Eller vill vi helt enkelt inte lyssna?

Andelen sysselsatta i jordbruk var långt över 50% under förra århundradet. Nu är den några få procent. Dessa få procent försörjer resten av befolkningen mycket väl tack vare modern teknik. I de flesta västländer producerar de få procenten till och med ett besvärande överskott. Helt otroligt sett från ett artonhundratalsperspektiv!

Andelen sysselsatta inom industrin visar samma utveckling. Från att ha vuxit stadigt under några århundraden har den börjat minska relativt kraftigt sedan mitten av detta århundrade. Liksom andelen jordbruksysselsatta kommer även denna nedgång att stabilisera sig på en nivå där en relativt liten andel av befolkningen - säkert mindre än tio procent - tillverkar allt som befolkningen rimligen kan göra av med. Om nu några 6 procent av arbetskraften framställer allt vi kan göra av med i form av mat, och ytterligare knappt tio procent av arbetskraften tillverkar alla varor vi behöver, vad ska då resten av oss arbeta med?

Många arbetar idag i serviceföretag som på olika sätt betjänar den tillverkande industrin och som därför kanske egentligen skulle hänföras till industrisysselsättingen. Det gäller transportföretag, försäkringsbolag, konsultföretag, informationsföretag, banker, distribution och försäljning av varor. Men även här pågår en stark rationalisering, särskilt med hjälp av modern datateknik, och det är inte svårt att spå att andelen sysselsatta i dessa typer av tjänsteföretag kommer att krympa under de närmaste decennierna. Säg att ytterligare högst tio procent av befolkningen kommer att arbeta med servicetjänster åt industri (och jordbruk).

Resten av arbetskraften, kanske åttio procent, kommer att arbeta med personliga tjänster där människan på något sätt är bättre än maskinen. Visst kommer datorerna att betyda mycket för att rationalisera undervisningen och helt säkert kommer robotar att göra tunga lyft inom åldringsvården. Elektronisk övervakning av battingarna underlättar arbetet för dagisfröknarna och allsköns elektronisk hokus pokus kan underlätta arbetet inom sjukvården. Min gissning är ändå att det är inom den personliga servicen som majoriteten av befolkningen kommer att vara sysselsatt - kultur, fritid, resor, undervisning, barn och ungdomsvård, åldringsvård, sjukvård, friskvård, själavård och alla dessa områden där den personliga kontakten mellan människa och människa är betydelsefull. Rationaliseringen av industrin och den industristödjande tjänstesektorn kommer att fortsätta. Den nuvarande arbetslösheten kan inte annat än marginellt och tillfäligt lösas genom expansion i dessa sektorer. Den är resultatet av ett naturligt utvecklingssteg i ekonomin, ett steg bort från ett samhälle som genomsyras av industriarbetets villkor mot ett samhälle som genomsyras av personliga tjänster.

Ju snabbare vi kan acceptera detta, desto mindre smärtsam blir övergången. Det är betecknande att den häftigaste politiska striden står just om detta nya. Socialdemokraterna vill att de personliga tjänsterna huvudsakligen skall vara offentliga och moderaterna vill att de ska vara privata. Den dag vi ser att striden egentligen gäller utformningen av framtiden, kanske frågan om offentligt eller privat förvandlas från en ideologisk tvistefråga till en lämplighetsfråga från fall till fall. Då kan samhället växa och utvecklas igen. Ty, bara om vi vet vilken framtid vi önskar oss kan vi få det vi vill ha!

Aapo Sääsk

Copyright, 1993, Aapo Sääsk, Scarab